Jag tror på att ett program som STS är framtiden; att kunna se teknik som en del av ett större infrastruktursystem där människa, samhälle och teknik samspelar. Att STS dessutom fanns i den bästa av studentstäder gjorde ju inte saken sämre.

Vi har kunskap i fler område än de flesta, detta ger oss större förståelse för hur saker och ting hänger ihop och för hur detta kan komma att förändras framöver.

Världens händelser är på tok för komplexa för att kunna reduceras till någon enskild disciplin eller något enskilt synsätt. Det här förstår STS:are. Vi har en enorm bredd i vår verktygslåda, vilket gör att det går att tänka både större och djupare kring de viktiga samhällsutmaningar vi har framför oss.

STS:are är en rätt heterogen grupp människor. Nästan alla kommer från olika bakgrunder och har olika synsätt. Att vi är ödmjuka inför det gör oss mycket duktiga på att samarbeta. Utöver det så ger vår bredd oss ett unikt problemlösningstänkande - vi ser allt som del av ett komplexare system.

Vi får en helhetssyn på teknikutveckling och hur avancerad teknik kan, och historiskt har, implementerats i samhället. Samtidigt blir vi duktiga på att ta in stora mängder kunskap från olika discipliner på kort tid. Vår nisch som civilingenjörer är att formulera holistiska lösningar på problem som både är tekniskt och humanistiskt utmanande.

STS kändes som en mer jordnära och samhällsinriktad version av industriell ekonomi - precis det jag var ute efter! Dessutom finns ju STS endast i Uppsala, vilket gör det unikt.

STS:are satsar väldigt mycket på systemtänk. Istället för att nischa in sig på ett eller några få ämnen blir vi tränade i att se hur saker och ting hänger samman på ett sätt andra ingenjörsutbildningar inte får med i samma utsträckning. Den kombinationen av "mjuka" och "hårda" kunskaper är jag säker på kommer vara mycket värd i framtiden.

STS är ett program med en riktigt bra sammanhållning så även om plugget ibland är tufft finns det alltid människor att luta sig tillbaka på.